Första veckan avklarad, helt slut!
Nu är det fredag. Helg. Äntligen får man andas ut alltså, nu över helgen ska jag till Diana som bor en bit utanför London. En av mina få vänner i denna stora stad... Det ska bli asskönt att få en liten paus från alla intryck som trycker på från alla håll.
London är som en invasion av information. Och skolan, ja det har verkligen varit mycket. STRÄNGT och HÅRD disciplin. Man ska ha exakt uniform, missar man en liten detalj får man inte medverka på lektionen. Jag blev faktiskt utkickad från sånglektionen när jag inte hade svarta skor på mig, bara svarta sockar! Det var dock en bra lärpenning för mig, för nu tror jag att jag redan blivit bättre på att organisera. Jag har helt enkelt inget val längre, inga undanflykter. En organiserad Dennis står på schemat. Andra problem som jag haft denna vecka var med min diktafon som jag trodde alla låtar försvann på när jag skulle radera en fil. (Diktafonen använder vi för att spela in på sånglektionerna för att sedan kunna öva på egen hand. Vi har fått läxa från varje lektion, ungefär 2 låtar varje gång). Jag blev förtvivlad på mig själv och har gått omkring och frågat klasskamrater om jag kunnat spela in från deras diktafon. Känns som att jag har oroat mig rätt mycket sen jag blev utkickad att inte ha allt i sin ordning. Fast jag har förstått att det är så jag fungerat. Jag har skjutit undan saker som jag varit osäker på istället för att ta tag i dem även om det känts oroväckande. Nu måste jag ta tag i alla saker som oroar mig direkt! Det är oerhört givande. Och jag har börjat förstå att jag har en jäkla energi och lust att göra allting om det inte vore för oron. Tidigare har jag tänkt att jag är en latmask, men det är jag inte till min förvåning. Positiva nyheter med andra ord. Jag tror också att det blir roligare för mig att göra saker när jag förstår att ingen annan kan göra dem åt mig. Det är jag som påverkar mitt eget liv.
Nu över till de bra sakerna! Och som tur är blir det betydligt fler! Vår balettlärare är fantastisk. Mycket bra pedagog. Jag kommer bli grym på balett efter dessa 3 år. I överlag är jag väldigt positivt överraskad till hur talangfulla alla elever på skolan är. Alla har sin egen personlighet och svämmar över av talang. Min klass är underbar. Alla har så mycket erfarenhet också. Mogna människor men samtidigt helt galna. Det flummiga är att jag är nästan äldst av alla på hela skolan! Och ändå är jag bara 23. Alla i min klass är 20 och yngre. Ändå rätt kul att jag går så bra ihop med dem. Hr dock inte lärt känna alla så bra än, har haft så mycket med alla nya intryck att jag inte haft så mycket energi att lära känna dem, och man måste ju hinna höra allt vad dom säger på engelska, vilket kan vara lite svårt eftersom dom pratar så snabbt och med olika brittiska dialekter. Det är en djungel. Intressant dock. Men det är verkligen stor skillnad på London och Sverige. När man kommer till London ser man verkligen vilken hård konkurrens man har att vänta sig här ute i världen. Jag får kämpa, och det är jag glad för!
Teatern var helt underbart kul. Vi lekte en massa roliga lekar för att lära känna varandra och träna upp koncentration, snabbhet, minne, fantasi etc. Vi har även läxa i teatern att göra upp en egen pjäs individuellt.
Voice har vi något som heter. Man tränar upp talet så att det låter professionellt, tydligt, med rätt accent som gör att man drar folks öron till sig. Ska bli grymt intressant!
Vi har IP, integrated performance, där vi får sjunga, agera och dansa, dvs den sammansatta musikallektionen.
Vi har haft danshistoria och musikteori. Vi har fått en gruppuppgift redan att ta reda på Frankrikes danshistoria, hur allting började, etc.
Vi har också haft healthier performer, där vi redan fått en hel drös med blad och även en uppgift att föra matdagbok under en vecka. Som tur är äter jag så himla bra mat ;)
Jag älskar den här skolan.
LOVE IT!
London är som en invasion av information. Och skolan, ja det har verkligen varit mycket. STRÄNGT och HÅRD disciplin. Man ska ha exakt uniform, missar man en liten detalj får man inte medverka på lektionen. Jag blev faktiskt utkickad från sånglektionen när jag inte hade svarta skor på mig, bara svarta sockar! Det var dock en bra lärpenning för mig, för nu tror jag att jag redan blivit bättre på att organisera. Jag har helt enkelt inget val längre, inga undanflykter. En organiserad Dennis står på schemat. Andra problem som jag haft denna vecka var med min diktafon som jag trodde alla låtar försvann på när jag skulle radera en fil. (Diktafonen använder vi för att spela in på sånglektionerna för att sedan kunna öva på egen hand. Vi har fått läxa från varje lektion, ungefär 2 låtar varje gång). Jag blev förtvivlad på mig själv och har gått omkring och frågat klasskamrater om jag kunnat spela in från deras diktafon. Känns som att jag har oroat mig rätt mycket sen jag blev utkickad att inte ha allt i sin ordning. Fast jag har förstått att det är så jag fungerat. Jag har skjutit undan saker som jag varit osäker på istället för att ta tag i dem även om det känts oroväckande. Nu måste jag ta tag i alla saker som oroar mig direkt! Det är oerhört givande. Och jag har börjat förstå att jag har en jäkla energi och lust att göra allting om det inte vore för oron. Tidigare har jag tänkt att jag är en latmask, men det är jag inte till min förvåning. Positiva nyheter med andra ord. Jag tror också att det blir roligare för mig att göra saker när jag förstår att ingen annan kan göra dem åt mig. Det är jag som påverkar mitt eget liv.
Nu över till de bra sakerna! Och som tur är blir det betydligt fler! Vår balettlärare är fantastisk. Mycket bra pedagog. Jag kommer bli grym på balett efter dessa 3 år. I överlag är jag väldigt positivt överraskad till hur talangfulla alla elever på skolan är. Alla har sin egen personlighet och svämmar över av talang. Min klass är underbar. Alla har så mycket erfarenhet också. Mogna människor men samtidigt helt galna. Det flummiga är att jag är nästan äldst av alla på hela skolan! Och ändå är jag bara 23. Alla i min klass är 20 och yngre. Ändå rätt kul att jag går så bra ihop med dem. Hr dock inte lärt känna alla så bra än, har haft så mycket med alla nya intryck att jag inte haft så mycket energi att lära känna dem, och man måste ju hinna höra allt vad dom säger på engelska, vilket kan vara lite svårt eftersom dom pratar så snabbt och med olika brittiska dialekter. Det är en djungel. Intressant dock. Men det är verkligen stor skillnad på London och Sverige. När man kommer till London ser man verkligen vilken hård konkurrens man har att vänta sig här ute i världen. Jag får kämpa, och det är jag glad för!
Teatern var helt underbart kul. Vi lekte en massa roliga lekar för att lära känna varandra och träna upp koncentration, snabbhet, minne, fantasi etc. Vi har även läxa i teatern att göra upp en egen pjäs individuellt.
Voice har vi något som heter. Man tränar upp talet så att det låter professionellt, tydligt, med rätt accent som gör att man drar folks öron till sig. Ska bli grymt intressant!
Vi har IP, integrated performance, där vi får sjunga, agera och dansa, dvs den sammansatta musikallektionen.
Vi har haft danshistoria och musikteori. Vi har fått en gruppuppgift redan att ta reda på Frankrikes danshistoria, hur allting började, etc.
Vi har också haft healthier performer, där vi redan fått en hel drös med blad och även en uppgift att föra matdagbok under en vecka. Som tur är äter jag så himla bra mat ;)
Jag älskar den här skolan.
LOVE IT!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Å Dennis det låter underbart! jag är så glad för din skull. jag förstår vad du menar med disciplinen och oron och det där. jag känner dig lite trots allt:) Jag är säker på att du kommer bli asduktig där. Skönt att vara låååååååångt borta från Iwanson?
Kram
Trackback
