dennisthemenice

nu är det mindre än en månad kvar tills jag flyttar till London. Jag vet just nu inte hur det känns riktigt. Känns dock som att jag bara flyttar hela tiden och att jag aldrig sätter mig till ro någonstans, men det är också detta jag måste göra för att bli lycklig och hitta mig själv. Jag vet att London är nästa steg i min utveckling. Jag vill se så mycket fortfarande av världen, jag antar att jag är en riktig äventyrare som har svårt för rutiner. Rutiner hämmar min kreativa sida. Jag känner inte att jag vill leva ett enkelt liv, jag måste uppleva saker. Och eftersom jag inte upplevde det jag ville uppleva tidigare i livet så måste jag göra det nu. Det tråkiga är väl att man får stå ut att vara själv men jag tror att det kommer betala sig i slutändan. Och jag vill leva i ett lyckligt förhållande där båda parter får ha sin frihet och sina liv. Och vara nöjd med sitt liv och vara lycklig med det man gör tror jag är A och O för att ett förhållande ska hålla. Jag vill inte ha levt ett liv med 10 partners som det tog slut med efter några månader eller något år. Om jag hittar någon jag älskar vill jag leva resten av mitt liv med den personen. Jag vet inte om det är dumdristigt, men jag kommer nog inte sluta tro på kärleken.

Jag får hitta någon som också har en dröm att utföra, så att vi tillsammans kan leva med vår dröm. Då får jag leva det liv jag vill leva samtidigt som jag har en partner vid min sida. Det behöver inte betyda att man är med varandra dygnet runt, bara man tillsammans kan komma överens om en bra lösning och att man accepterar varandras önskemål. Naturligtvis är ju målet att man ska kunna bo med varandra och dela varandras liv.

Jag är i alla fall helt säker på att mitt nya liv i London kommer bli något annat än vad jag är van vid. Där jag för första gången kanske får vara mig själv helt och hållet. Jag vet ju inte ens vem jag är. Känns som att på senaste tiden har den galna Dennis som jag är hämmats och blivit lite platt. Även fast jag utåt sett kanske betraktas som galen så känner jag mig inte riktigt som mig själv. Kanske när jag också får leva ut helt och hållet så försvinner grubblandet och jag njuter hela tiden av att bara leva och må bra. Det är det som är mitt mål. Och om mitt öde är att må bra som musikalartist och dessutom en framgångsrik sådan så kommer jag att ta mig dit. Det visar sig.